I Bråviken mitt för Marmorbruket ligger den lilla ön Svinta, som i folkmun fått namnet Svingsta skär. Namnet Svinta kommer av kastdalen på Kolmårdssidan, som förr kallades Svintunabygden, med Svintuna kungsgård och Svintunasjön (numera Svinsjön) som har sin avrinning genom Svintunabäcken som mynnar ut i Bråviken. I nedre delen av bäcken ligger Svintuna kvarn, som sannolikt har anor från vikingatiden.
Från 1399 ägdes kvarnen av drottning Margareta, så småningom kom den att tillhöra Krokeks kloster för att sedan tillfalla Gustav Vasa och kronan. I kronans ägo fanns kvarnen till 1722 då den såldes till Stavsjö Bruks ägare. Säd ifrån Vikbolandet skeppades över Bråviken för att malas i den vattendrivna kvarnar utmed Kolmårdsbranten. Kvarnen var i bruk fram till 1968 då Norrköpings kommun övertog den.
Vägen som leder ner till Svintuna kvarn var förr i tiden krokeksmunkarnas kvarnväg, men det är sannolikt att vägen är äldre och att den användes av kungen på hans eriksgata.

Ön Svinta har blivit riksbekant genom teaterdirektören Gideon Wahlbergs text till den av honom komponerade valsen Dansen går på Svinta skär. Elis Utter berättar om tillkomsten av text och melodi. Gideon Wahlberg stiftade år 1922 ordenssällskapet Thalias Vänner och dom hade sin premiär på Arbetareföreningens Teatersalong i Norrköping. Salongen hade förvandlats till en skärgårdsö och dagen före premiären samlades man för en sista översyn. Gideon Wahlberg spelade dragspel och han hade komponerat en ny melodi och tänkte skriva en visa. Han ville veta namnet på någon ö i Bråviken och han fick förslag som Katten, Kvist och Högholmen m.fl. Inget passade dock kompositören, men i samma veva kom en man in med en back läskedrycker. Wahlberg ropade till mannen - ge oss ett namn på en holme i Bråviken - varvid mannen genast svarade, Svinta skär. Wahlberg tackade och nästa dag var visan färdigskriven och framförde på premiären av Elis Utter. Vid en senare utflykt till skäret visade det sej att ön var täckt av högväxande ljung och att den bestod av några bergknallar. Det fanns ingen möjlighet att dansa där.
En dansbrygga byggdes långt senare och från mitten av 1970-talet och ett tiotal år framåt gick båtturer ut dit för dans på bryggan. År 1993 byggdes en dansbana på ön, men intresser höll bara i sej några år.
Valsen har dock blivit ett klassiskt örhänge och sjungs nästan alltid när det bjuds upp till allsång, varhelst man tar ton i vårt avlånga land.
Fotona från ön är tagna i augusti 2007 av Jonny Svensson. Klicka på fotona för att förstora.